Om man upplever svårigheter med att lyfta foten kan det innebära att man har fått droppfot. Det kan påverka gångmönstret och öka risken för fall. Ibland är besvären kroniska, men ofta går de att behandla med hjälp av fysioterapi, användning av ortoser eller ibland kirurgi så att tillståndet förbättras.
Den medicinska termen droppfot beskriver ett tillstånd där en person har svårigheter att lyfta framfoten och hålla den i en normal position när man går. Det beror vanligtvis på skador eller sjukdomar som påverkar nervsystemet, särskilt nerverna som kontrollerar fotens muskler. Det kan resultera i en störning av gångmönstret och ökad risk för fall.
Droppfot kan ge upphov till olika symtom, inklusive:
En person med droppfötter kan ha svårt att lyfta upp den främre delen av foten när de försöker gå eller kliva upp för trappor. Istället kan foten släpa eller slå i marken.
På grund av svårigheten att kontrollera foten korrekt kan personen uppleva förändringar i sitt gångmönster. Det kan inkludera att höja benet högre än vanligt för att undvika att foten släpar i marken.
Då foten inte kan lyftas ordentligt kan balansen påverkas negativt, vilket ökar risken för att snubbla eller falla.
Eftersom fotens muskler kan vara överansträngda på grund av att de kompenserar för droppfoten, kan det leda till muskeltrötthet eller smärta i foten, vaden eller underbenet.
För att behandla droppfötter finns det flera alternativ:
Att gå till en ortoped kan vara till stor hjälp för personer som lider av droppfot. En ortoped är specialiserad på skelett- och muskelsjukdomar och kan ge en noggrann utvärdering av droppfotens orsak och svårighetsgrad. Ortopeden kan rekommendera lämpliga behandlingsalternativ som fysioterapi, ortoser eller till och med kirurgi, baserat på den individuella patientens behov. Att få professionell hjälp kan bidra till att förbättra gångförmågan och livskvaliteten. Hos Aktiv ortopedteknik kan du få träffa en ortoped och få hjälp med att behandla droppfot.
En fysioterapeut kan rekommendera övningar för att stärka fotens muskler och förbättra rörelseförmågan. Det kan också inkludera tekniker som elektrostimulering för att stimulera musklerna.
Ortoser kan vara ett effektivt hjälpmedel för personer med droppfot. En fotortos är en anordning som sitter på foten eller benet för att ge stöd och stabilitet åt foten som släpar. Det finns olika typer av ortoser för dropfot, beroende på individens behov. Vanliga typer är ankel-fot-ortoser som sträcker sig från underbenet till tårna och ger stöd för både ankeln och foten, specifika varianter för fotleder som sitter runt ankeln och ger stöd för fotleden och mindre ortoser som lyfter upp fotspetsen. Detta hjälpmedel kan förbättra din gångförmåga och balans så att du minskar risken att snubbla eller falla. Samtidigt är de enkla att använda och kan lindra smärta. I samråd med en läkare eller ortoped kan du få rekommendation till vilken typ som passar ditt behov.
Beroende på den underliggande orsaken kan vissa mediciner eller injektioner användas för att lindra symtom och förbättra nervfunktionen.
I vissa fall kan kirurgisk behandling övervägas, särskilt om droppfoten beror på strukturella problem eller att nerver förminskats. Kirurgi kan bidra till att återställa funktionen och lindra symtomen.
Beroende på orsaken kan besvären vara antingen tillfälliga eller permanenta. Till exempel kan droppfot till följd av en temporär nervskada återhämta sig över tiden, medan en permanent skada på nervsystemet kan resultera i långvarig droppfot.
Droppfötter kan medföra flera komplikationer, inklusive nedsatt balans och ökad risk för fall. Det kan även påverka personens förmåga att utföra vardagliga aktiviteter som att gå eller klättra i trappor. Dessutom kan muskelsvaghet eller obalans leda till överansträngning av andra muskler och smärta i benet eller foten.
Det beror på besvärens underliggande orsak. Att undvika skador och hantera sjukdomar som kan påverka nervsystemet, som diabetes eller stroke, kan minska risken för droppfötter. För att förebygga droppfötter relaterat till kirurgi kan en noggrann bedömning av riskfaktorer och försiktighetsåtgärder vidtas under operationen för att minimera eventuell skada på nerverna.